Övertala eller övertyga?

Eftersom det är flera som har kommenterat mina tankar om dessa två snarlika ord har jag valt att utveckla det hela lite grann. För visst är det en större skillnad mellan dem än man först kan tro.

Att övertala har hos de flesta en något negativ konnotation. Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder det att "med sina ord förmå". Kort sagt: att övertala någon är att få någon att utföra något. Denna person behöver inte nödvändigtvis göra det av glädje, utan det kan till och med vara så att han eller hon gör det mot sin egen vilja.

Att övertyga brukar däremot anses som något mer positivt. Att övertyga någon om något innebär att man med hjälp av olika argument faktiskt får personen i fråga att ändra uppfattning. Detta är inte alltid så enkelt, eftersom våra åsikter ofta är djupt rotade. Det behövs ofta nya infallsvinklar eller till och med motbevis för att övertyga någon.

Vill man förmå ovilliga personer att hjälpa till med alldagliga sysslor är det förstås övertalning (eller till och med tjat) som gäller, men sannolikt är det så att den som talar oftast har en önskan att övertyga den som lyssnar om sitt budskap. Om han eller hon lyckas beror på ett flertal faktorer.

Innehåll:

För att kunna övertyga någon om att det vi säger är bra, och dessutom kunna få den som lyssnar att ändra uppfattning krävs det att vi har relevanta fakta att komma med.

Argument:

Vi behöver kunna föra fram argument för vår sak, och vi behöver också vara förberedda på att bemöta motargument. De argument som framförs måste förstås vara hållbara.

Retorik:

Det är ingen hemlighet att den som behärskar retorik ofta har lättare att övertyga andra om sina åsikter. En retoriskt skicklig talare använder sig av både argument och fakta, i väl avvägda proportioner, och lyckas ofta plocka fram argument som spelar på olika saker, exempelvis hälsa, miljö, ekonomi, känsla, kunskap, nytta m.m.

Dessvärre finns det även människor som använder sig av retorik i tvivelaktiga syften. Dessa människor är antingen oerhört skickliga retoriker, eller också omger de sig med en stab som har förmågan att lägga ord i deras mun. Man gör därför klokt i att lyssna kritiskt till de argument man hör, och att alltid använda sitt eget sunda förnuft.

Engelska eller engelska?

Engelska är ett världsspråk som förekommer i många olika varianter - en fullständigt naturlig utveckling för ett språk som "flyttat" till så många platser runt världen under det brittiska imperiets storhetstid. Detta har lett till många kreol- och pidginspråk, och gränsen mellan språk, dialekt och variant är inte alltid helt lätt att redogöra för.

De mest påtagliga skillnaderna för oss i Sverige är förstås uttal och stavning mellan brittisk engelska och amerikansk. Den klassiska skillnaden på uttalet av vokalen a i ord som last, can't och half känner de flesta till. Att stavningen skiljer sig åt i vissa ord som i övrigt är lika är kanske inte lika välbekant. Britterna skriver realise medan amerikanerna skriver realize. Slutligen finns det också lexikala skillnader. Mobiltelefon, exempelvis, heter mobile phone (eller mobile) i Storbritannien engelska men cell phone (eller cell) i USA.

Det här innebär oftast inga problem för oss. Så länge vi hör eller läser engelska, oavsett variant, funderar vi inte så mycket på det. De som inte är intresserade av språk lägger förmodligen inte ens märke till det. Det är först när vi ska producera engelskan själva som vi kan bli lite ambivalenta. Hur stavas det egentligen? -ise eller -ize? Båda känns rätt på något vis. Vilket ord ska jag använda? Mobile eller cell?

Vår osäkerhet grundar sig förstås i att vi redan tidigt får lära oss engelska (den brittiska varianten) i skolan samtidigt som vi matas med amerikanskt uttal och ordval via teve. Det vi hör stämmer inte alltid överens med det vi får lära oss, vilket kan leda till att vi blir tveksamma.

Detta innebär fortfarande inga problem för det stora flertalet. Det finns ingen som bryr sig om ifall vi blandar friskt mellan de båda varianterna om vi pratar med någon som inte har engelska (oavsett variant) som modersmål. Med största sannolikhet bryr sig inte de som har det som modersmål nämnvärt om det heller. De tycker att vi svenskar generellt är duktiga på engelska, och om vi uttalar vissa ord lite lustigt spelar väl inte så stor roll.

Det är när vi kommer till de tillfällen när språket ska användas i ett professionellt sammanhang som det börjar bli viktigt. Det ser förstås mycket bättre ut om affärsbrevet, rapporten, hemsidan, uppsatsen eller vad det nu kan vara är genomgående skriven på samma variant. Vid dessa tillfällen kan det vara klokt att kontrollera skillnaderna mellan de olika engelska varianterna, så att man inte bara vet att man skriver på engelska utan också vilken engelska man använder.

Språk och teknik

Det är märkligt det här med språk. Inom ett och samma språk finns det en hel djungel av grupper och ämneskategorier med mer eller mindre specifika uttryck. Jag har tidigare skrivit om olika uttryck i sportens värld, men listan på grupper kan göras lång. En annan grupp där ord och begrepp är väldigt speciella är data och IT.

För tillfället försöker jag förkovra mig lite i informatik och läser därför en distanskurs på Örebro Universitet: "Webb 2.0 i teori och praktik - wikis, bloggar och social mjukvara". Redan titeln på kursen skvallrar om att språket i denna kurs innehåller många specialuttryck. Ofta engelska sådana.

Utvecklingen går fort, och de nya företeelserna gör entré snabbare än språket hinner med. Blogg, till exempel, kommer ursprungligen från ordet weblog, som myntades 1997 av Jorn Barger på bloggen Robot Wisdom. Den kortare termen kom till genom att Peter Merholz på sin hemsida skojade till det genom att slå isär weblog till frasen we blog. Ordet blog föll snabbt i god jord och fungerar i engelskan numera både som substantiv och verb. På svenska bildades verbet enkelt genom att lägga till suffixet -a.

Andra ord i IT-världen kommer ständigt till. Ordet tagga blev oktober månads nyord 2010.

Utvecklingen går, som sagt, i en rasande fart och det gäller att hänga med på dubbla fronter; Man ska inte bara behärska tekniken, man måste också hänga med i språkutvecklingen.