Superlativ

Kännetecknande för adjektiv är att de är beskrivande och/eller värderande ord. Ord som beskriver hur vackert något är, eller hur hemskt och orättvist det är. Egenskaper med andra ord. Gemensamt för egenskaper är att dessa kan förekomma i högre eller lägre grad. Även om något är mjukt finns det sannolikt något som är mjukare, och givetvis också något som är allra mjukast. Adjektiv kan alltså böjas - eller kompareras - så att de graderas.

De olika formerna där graden ökar eller minskar kallas positiv, komparativ och superlativ, och bildas med suffix eller omljud.

Röd - rödare - rödast

Lång - längre - längst

Att beskriva något med superlativer innebär således att man lägger starka värderingar i sina yttranden.

Adjektiven kan också kompareras med hjälp av mer och mest eller mindre och minst i stället för att böjas. Ofta gäller det de ord som slutar på -ande eller -ende, exempelvis spännande.

Spännande - mer/mindre spännande - mest/minst spännande

Dock fungerar inte komparationen riktigt likadant i alla situationer, eftersom den som är minst (superlativ) samtidigt är mindre (komparativ) än de andra. Samtidigt finns det vissa adjektiv som inte kan kompareras - gratis exempelvis. För den som vill fördjupa sig ytterligare i ämnet rekommenderar jag Svenska Akademiens språklära (ISBN 91-7227-351-8).

Andra ord som böjs på samma sätt är de som kallas myckenhetspronomen, alltså mycket, lite, många och få. Och det är nu som luckan i det svenska systemet dyker upp.

Mycket - mera - mest

Lite - mindre - minst

Många - fler - flest

Få - färre - ?????

Intressant ...