Kommunikation

Det är svårt att kommunicera utan missförstånd.

Det absolut säkraste sättet att undvika det är förstås att prata med varandra "ansikte mot ansikte". Förutom själva orden förstärkts budskapet och eventuella underliggande meningar med hjälp av tonfall och/eller ansiktsuttryck och gester. Ironiska kommentarer behöver inte förklaras, eftersom ironin syns eller hörs tydligt.

Att prata i telefon ger inte riktigt samma tydlighet, men vi kan fortfarande använda oss av tonfall för att förstärka eller förtydliga vad vi menar. Samtidigt kan vi inte vara riktigt säkra på att vårt budskap går fram fullt ut, eftersom vi inte ser hur mottagaren reagerar. Oftast är det dock inga problem, utan vi förstår varandra bra även i telefon.

Men när vi inte kan använda oss av varken syn eller hörsel, när vi måste lita till det skrivna ordet, blir det plötsligt mycket svårare att vara tydlig. Alla eventuella undertoner måste bokstavligen skrivas ut för att inte gå förlorade. Åtminstone var det så tidigare.

Den skenande utvecklingen med e-post, chatt och SMS har fört med sig den enorma fördelen att den gett oss tillgång till de ovärderliga smilisarna som kan användas för att förstärka eller förtydliga känslan bakom orden.

Men trots tillgången till smilisar ändrar det inte att vi fortfarande missuppfattar varandra när vi endast kommunicerar skriftligt. Till att börja med är det långt ifrån alla som vet vilken smilis som betyder vad, och alla är heller inte medvetna om att det uppfattas som att de skriker om de skriver med versaler. Särskrivningar kan också leda till missuppfattningar. Det är skillnad på en stor marknad och en stormarknad. Listan över möjligheter att missuppfatta varandra kan göras ganska lång.

Vad jag vill komma fram till är att samtalet är överlägset den skrivna kommunikationen, och när man är hänvisad till skriftlig kommunikation är det viktigt att komma ihåg att det är lätt att det man skriver missförstås.

Att leverera enkla, raka och tydliga budskap är inte alltid det lättaste.