Det rätta fåret!

Idag deltog jag i en intressant diskussion om hur böjningar alltid (eller åtminstone nästan alltid) anpassas efter det ord som är huvudord i satsen. De som känner mig vet att jag fullkomligt älskar denna typ av diskussioner. Idag kretsade en stor del av diskussionen runt får.

I svenskan böjer vi orden efter varandra, s.k. kongruens. Enligt Svenska Akademiens språklära (SAS), ISBN 91-7227-351-8 innebär det "att ett adjektiv eller pronomen ändrar form efter de grammatiska egenskaper som det ord som det syftar på har."

Det finns många exempel på det här. Adjektivet röd böjs efter VAD det är som är rött: ett rött hus, en röd bil, flera röda rosor.

Så här långt är det inga problem, men som vanligt finns det ingen regel utan undantag.

Titta bara vad som händer om vi byter ut adjektivet röd mot rädd: en rädd get, flera rädda getter.
Adjektivet ändrar böjning efter numerus, enkelt och smärtfritt. Men var händer om vi ändrar genus på huvudordet? Hur blir det om vi istället för getter pratar om får?

Flera rädda får går bra, precis som ett särskilt utvalt får - det rädda fåret - men om det bara är ett obestämt får - vad säger man då? Ett rätt får??? Knappast. Här känner vi direkt att det är något som inte stämmer. Plötsligt blir det mycket problematiskt. Det finns vissa adjektiv som saknar neutrumform på -t, och rädd är ett av dem. Andra exempel är lat, pryd och vred.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om luckor i språket, och här finns tydligen ytterligare en. För sanningen är att det inte finns något annat sätt att komma runt problemet än att helt enkelt omformulera sig: ett får som visar rädsla, ett skrämt får, eller kanske ett räddhågset får.

Med detta inlägg vill jag inte på något vis låta påskina att jag har några åsikter om huruvida får är rädda djur eller inte. Jag är enbart intresserad av det språkliga fenomenet här.