Är du lättsövd?

Min man somnar så snart han lägger huvudet på kudden, något jag är mycket avundsjuk på. När han sedan har somnat är det lögn att få liv i honom. Det spelar ingen roll om hundarna pockar på uppmärksamhet, telefonen ringer eller om katten klättrar runt bland bromkrukorna i fönstret. Han reagerar inte ens om katten börjar klättra i gardinerna eller klösa i sängens resårbotten. Har han somnat så sover han. Själv har jag ganska svårt att somna, och när jag har lyckats vaknar jag ofelbart vid minsta ljud.

Men under de tidiga morgontimmarna inträffar något märkligt. Då byter vi tydligen helt omedvetet roller med varandra. Plötsligt är det jag som obekymrat sover vidare oavsett vad som händer (jag märkte inte ens när en stor björk slog i backen några meter från huset under stormen Gudrun). Min man, däremot, hör plötsligt allt - från minsta tecken på att katten vill gå ut eller in till när någon av hundarna dricker vatten eller när rådjuren skäller utanför ...

Frågan är då: Vem av oss är lättsövd?

Det beror förstås på vad vi anser att lättsövd betyder. Det är nämligen inte alldeles självklart.

I Svenska Akademiens Ordbok www.svenskaakademien.se/ordbok står följande:

LÄTT-SÖVD, p adj.

[LÄTT-SÖVD.ssg 1]

1) (föga br.) [...]: lätt att söva; som lätt somnar.

[LÄTT-SÖVD.ssg 2]

2) [...]: som icke sover hårdt (o. därför lätt vaknar l. utan svårighet kan väckas).

Visst är det märkligt att ett och samma ord faktiskt kan betyda helt motsatta saker.