Jag har i ett tidigare inlägg behandlat särskrivningar, men känner att jag måste ventilera ämnet ännu en gång — nu med anknytning till den gångna julhelgen. Det har nämligen slagit mig att jag inte sett en enda särskrivning av julgran, jultomte, julklapp, julhelg, julkort, julskinka, julstress eller något liknande. Faktum är att jag inte kan påminna mig om att jag någonsin träffat på det.
För någon som är så språkintresserad som jag ter sig detta mycket intressant. Normalt brukar särskrivningar dyka upp när den första delen av det sammansatta ordet är starkt lexikaliserat och har en egen betydelse. Det allra vanligaste exemplet är jätte, och konstruktioner som jätte glad och jätte stor är mycket vanligt förekommande. Jul är ju också ett starkt lexikaliserat ord med egen betydelse, vilket borde betyda att särskrivningar skulle vara vanligt även här. Men så är alltså inte fallet.
Min egen, högst personliga, teori är att julen för de allra flesta av oss är oantastligt helig — om än inte nödvändigtvis i religiös mening. Vi har tidiga minnen av julfirandet och dess traditioner. Begrepp som jultomte, julskinka och julklapp är så pass konkreta att vi aldrig ens skulle komma på tanken att skriva isär dem, trots att vi ofta bara använder oss av den sista delen av ordet. "Tomten kommer!" "Vill du ha lite mer skinka?" "Vi ska klä granen nu."
Det är lite märkligt, men när det gäller julen verkar vi klara av att skriva ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar