Att anpassa sin stil efter genren

Hur stort våld får man lov att göra på sig själv när man ska skriva på beställning? Ska man sälja ut sin egen personliga stil efter beställarens önskemål? Här råder det förstås helt olika förutsättningar för skribenter och författare, och dessutom skiljer det sig från person till person huruvida man anser att anpassa sin stil efter omständigheterna innebär att göra våld på sig själv eller inte. Givetvis påverkas textens utformning av dess syfte, och det är avsändaren som ytterst avgör hur stor frihet skribenten kan tillåtas. När det gäller skönlitteratur är det oftast författaren själv som är textens avsändare, varför han eller hon inte har några som helst krav på sig utan kan arbeta med ett språk som rör sig utanför de flesta konventioner om andan faller på. De mest extrema fallen återfinns inom poesi och lyrik där det mesta är tillåtet i konstens namn. Tidigare gjorde poeterna avkall på syntaxen till förmån för versmåttet, men med tiden har formen för poesi och lyrik blivit alltmer fri.

I sakprosans värld befinner sig skribenten i ett helt annat läge. Där är det förstås givet av genren vilka krav som skribenten måste rätta sig efter. Det skulle till exempel se väldigt märkligt ut med en lagtext på vers eller en verksamhetsrapport kryddad med bildspråk och metaforer. Den som ska skriva en reklamtext kan däremot tillåtas att ta ut svängarna, och vad som normalt skulle klassas som stavfel eller syftningsfel kan vara helt avsiktliga för att skapa en komisk effekt som förstärker annonsens budskap. Det är fritt fram att leka med uttryck som är homogena för att på så sätt stimulera läsaren och se till att texten väcker uppmärksamhet. Förmågan att skapa associationer, leka med ord och vända på uttryck är en egenskap som är guld värd för den som vill göra sig en framtid som copywriter. Den personliga stilen kan i en sådan text tillåtas få relativt fria tyglar.

Så hur stort våld får man lov att göra på sig själv? Något entydigt och allmängiltigt svar på den frågan är omöjligt att ge. Det är något som måste avgöras från fall till fall och är beroende av vem skribenten skriver sin text för. Balansgången kan vara svår men det är inte att rekommendera skribenten till alltför stora avsteg från sitt eget personliga språk, eftersom detta ofta innebär att slutprodukten får ett något sämre resultat.